Cassini-Huygens går in i omloppsbana runt Saturnus

“Det här är rymdsamarbete när det är som bäst,” säger ESA:s forskningsansvarige, professor David Southwood när han får höra att sonden gått in i omloppsbana. “Det är inte ofta som så många forskare och rymdintresserade runtom i världen hoppats så mycket på en långväga rymdfärd. Jag vill lyckönska teamen som gjorde rymdfärden möjlig och alla som deltar i programmet. De kommer att få en hel del att göra under kommande år.”

Rymdsondens sista och svåraste manöver var att gå in i omloppsbana runt Saturnus. Hade den misslyckats med detta skulle den flugit förbi Saturnus och vidare ut i det yttre solsystemet.

Cassini-Huygens sköts upp från Cape Canaveral i Florida den 15 oktober 1997 med dåtidens mest kraftfulla amerikanska startraket, Titan 4B/Centaur. Rymdsonden var tvungen att genomföra en rad gravitationsmanövrar runt Venus (april 1998 och juni 1999), Jorden (augusti 1999) och Jupiter (december 2000) för att nå Saturnus.

Cassini-Huygens närmade sig Saturnus ringsystem underifrån. Sonden passerade ringarna första gången klockan 02:03 universaltid, cirka 158 500 kilometer från Saturnus centrum, mellan F- och G-ringen. Rymdsonden använde huvudparabolantennen (en riktad antenn) som skydd mot damm och partiklar. Tjugofem minuter senare, klockan 02:36 universaltid, tändes en av rymdsondens två huvudmotorer för en 96 minuter lång förbränning för att gå in i omloppsbanan. Jorden, som befinner sig cirka 1500 miljoner kilometer från Saturnus, fick vänta i 84 minuter på meddelandet om att detta var genomfört.

Förbränningen gick planenligt och minskade Cassini-Huygens hastighet i förhållande till Saturnus. Sonden passerade endast 19 000 kilometer över planetens övre molntäcke. Efter förbränningen riktades sonden först mot Jorden för att meddela att den gått in i omloppsbana och därefter mot Saturnus ringar för att ta närbilder när den passerade bara några tusen kilometer över dessa. Det var ett unikt tillfälle för Cassini att observera ringarnas olika partiklar eftersom sonden inte kommer att komma så nära ringarna igen. Sonden passade även på att noggrant undersöka planeten och dess atmosfär.

Rymdsonden åkte igenom ringarna en andra gång klockan 05:50 universaltid

Cassini-Huygens ligger nu i en elliptisk omloppsbana runt Saturnus med apogeum (den punkt i banan som befinner sig längst bort från Saturnus) på omkring 11 miljoner kilometer. Den tredje augusti kommer den punkt på omloppsbanan som ligger närmast planeten att förflyttas och hamna utanför Saturnus ringar.

Rymdsonden är nu redo att börja utforska Saturnus och dess månar. Sonden kommer att kretsa minst 76 varv kring planeten och göra 52 närflygningar över sju av de 31 månar som vi känner till. Utforskningen påbörjades redan innan sonden gick in i omloppsbana, med en närflygning över en åttonde måne, Phoebe, den 11 juni. Cassini-Huygens huvudmål är emellertid den största månen, Titan. Den första överflygningen kommer att ske den 26 oktober på 1 200 kilometers höjd.

ESA:s forskare ska under de kommande månaderna förbereda ESA:s viktigaste bidrag till rymdfärden, månsonden Huygens och dess färd till Titan. Huygen kommer att frigöras från den stora rymdsonden den 25 december och gå in i Titans atmosfär i januari 2005. Månsonden är byggd under ledning av Alcatel Space på uppdrag av ESA. Den väger 320 kilo och är utrustad med sex instrument som kommer att analysera atmosfären och dess dynamik under landningen. Om sonden klarar landningen kommer den även att analysera månens yta och fysikaliska egenskaper.

Titan, som är större än Merkurius, har en tjock och molnig atmosfär som innehåller stora mängder kväve och kolföreningar. Forskarna tror att de kemiska förhållandena på Titan liknar de som rådde på Jorden innan livets uppkomst med skillnaden att det är kallare på Titan (-180°C) och att det inte finns flytande vatten. Huygens undersökningar på Titan och Cassini-sondens upprepade flygningar över månen kommer med största sannolikhet att ge oss ökad insikt i den tidiga utvecklingen av atmosfären på Jorden och ge oss ledtrådar till hur livet uppkom på vår planet.

Cassini är den största och mest avancerade långfärdssond som någonsin har skjutits upp i rymden. Den är utrustad med tolv instrument som har utvecklats av amerikanska och internationella forskningsteam. Med hjälp av instrumenten kommer man att kunna genomföra ingående studier av Saturnus, Titan, de isbelagda månarna, ringsystemet och magnetosfären. Europa står för två av rymdsondens instrument.

“Det är över tjugo år sen Pioneer 11 och Voyager-sonderna gav oss en första bild av Saturnus när de passerade det komplicerade ringsystemet på bara några dagar,” förklarar professor Southwood, som även är ansvarig forskare för Cassinis magnetometer. “Cassini kommer att vara kvar mycket längre och göra iakttagelser och undersökningar. Huygens kommer att gå ännu längre i sina utforskningar. Månsonden kommer inte bara att gå in i en utomjordisk atmosfär utan också resa miljoner år tillbaka i tiden och undersöka en av universums bäst bevarade hemligheter – livets uppkomst.”

Cassini-Huygens-sondens rymdfärd är ett samarbete mellan NASA, ESA och den italienska rymdstyrelsen ASI. Raketdriftslaboratoriet (JPL) på California Institute of Technology i Pasadena handhar projektet på uppdrag av NASA:s rymdforskningsinstitut i Washington, Office of Space Science.

För ytterligare information, vänligen kontakta:

ESA:s presskontakt
Telefon: +33(0)1 53 69 71 55
Fax: +33(0)1 53 69 76 90