Allmänheten mötte Christer och hans astronautkollegor

Åtskilliga hundra rymdintresserade hade samlats för att hylla Christer Fuglesang, uppdragets pilot Kevin Ford, och Christers uppdragsspecialistkollegor José Hernandez och Patrick Forrester. Befälhavaren Frederick Sturckow kunde tyvärr inte vara med på grund av att NASA behövde honom på annat håll.

Astronauterna presenterades av Kulturhusets Katti Hoflin.

– Det är faktiskt rätt få jordbor som lämnat jorden och kommit tillbaka. Men här är några av dem!

Mäktig start

Iklädda sina röda besättningströjor klev de fem från STS-128 leende in på scenen i Kulturhusets hörsal.

– Det är kul att vara här, sa Christer Fuglesang, både för att få träffa er och för att få visa upp vår fina stad för de andra i besättningen.

Sen släcktes lamporna och en nedräkning hördes i högtalarna. Sedan fick publiken följa med på en spännande sammanfattning av uppdraget till den internationella rymdstationen, kommenterad av besättningsmedlemmarna.

I den mörka salongen och med högtalarsystemet fick publiken en känsla av kraften och intensiteten vid starten tills bullret och vibrationerna på rymdfärjan Discovery plötsligt upphörde efter 8,5 minuter. När tyngdlösheten inträdde blev det en hektisk aktivitet i rymdfärjan. Men allt var inte arbete. Tyngdlösheten ger unika möjligheter, något som astronauterna utnyttjade när de kunde.

– Vi passar på att leka så mycket vi kan medan vi jobbar!, sa Kevin Ford.

Inte bara trevliga utan också nyttiga

Efter att färjan dockat med rymdstationen kunde de som samlats på Kulturhuset se det första mötet mellan färjans besättning och stationsbesättningen. Det finns en klocka på rymdstationen som man enligt tradition från flottan ringer i när ett annat "skepp" dockar, och den klockan ringdes friskt när marinpiloten och färjebefälhavaren Frederick Sturckow som första person gled igenom förbindelsekanalen mellan Discovery och ISS.

– ISS-besättningar var glada att se oss, berättade José Hernandez. Det var inte bara för att vi är så trevliga människor utan för att vi hade med oss så mycket prylar åt dem!

Publiken fick också se när Christer Fuglesang och hans belgiske ESA-kollega Frank De Winne för första gången öppnade luckan till ESA:s MPLM-lastmodul Leonardo.

– Vi hade masker och skyddsglasögon när vi gick in i modulen, berättade Christer Fuglesang. Vi visste inte om det skulle flyta omkring smulor eller andra små föremål som skakat loss under uppvärden. Men markpersonalen hade gjort ett utmärkt jobb, så det var inga som helst problem.

Frank De Winne var då en del av besättningen på ISS, och tog sedan över som förste europeiske befälhavare på stationen.

Handgång och ögongodis

Publiken i Kulturhuset fick också många exempel på hur tyngdlösheten öppnar möjligheter som bokstavligt talat är utomjordiska. Istället för att ta lådor och föremål i händerna och sparka sig fram med benen kunde astronauterna istället sätta fast föremålen mellan knäna och dra sig fram med armarna. Publiken fick också se hur astronauterna gjorde "ögongodis" genom att peta in en godis i en halvdecimeterstor vattenkula. Godisen la sig som en pupill i ena änden av den dallrande vattenkulan.

Astronauterna berättade hur fantastiskt det var att se jorden från omloppsbana, hur de kunde se länder de aldrig varit till, och att det stämde till eftertanke.

– Man få verkligen en känsla för hur skör vår planet är. Det här är den enda biten land vi har att bo på.

Vidare mot luciatåg i Globen

Filmen från uppdraget avslutades med landningen, där publiken verkligen fick en känsla för hur brant färjan dyker in mot landningsbanan.

Därefter fick publiken möjlighet att ställa frågor till besättningen, något som många ville göra. Som avslutning lämnade Christer Fuglesang å besättningens vägnar över ett montage från uppdraget, med bilder från uppdraget, svenska flaggan och uppdragets besättningsmärke.

Senare på söndagen deltog astronauterna i det stora luciafirandet i Globen. Inför ett fullsatt Globen tågade 1 200 skolbarn i ett magnifikt luciatåg, en tradition som faktiskt härstammar från Sverige. Det var därför ett mycket passande avslut på den offentliga delen av astronauternas sverigebesök.