Ett år av Galileo-signaler

Vid årsskiftet 2005/2006 steg den första test-satelliten i Galileo-projektet, GIOVE-A till väders. Syftet med satelliten var dels synnerligen pragmatiskt att upprätthålla anspråken på de frekvenser Galileo ska använda.

– Men den har även varit en första möjlighet att mäta på hur signalerna påverkas av atmosfären och hur strålningsmiljön ser ut i de aktuella banorna, säger Lars Nordfeldt, informationschef på Saab Space.

Galileo är Europas nya satellitnavigationssystem och är ett civilt alternativ och komplement till det amerikanska GPS-systemet. Det kommer att stå under EU-kontroll och kommer när det är fullt utbyggt år 2011 att omfatta 30 satelliter i tre olika banplan. Upphandling och drift av systemet kommer att skötas av ett industrikonsortium under ett publikt-privat partnerskap.

Ökande engagemang

GIOVE står för Galileo In-Orbit Validation Element, och syftet är som namnet antyder just att dessa satelliter ska validera systemkomponenter. Som sådan har GIOVE-A har fullgjort sina uppgifter strålande.

– Därför har vi inte haft någon egentlig brådska att få upp GIOVE-B, säger Lars Nordfeldt. Vi kan därför se till att GIOVE-B får en signal som är så lik den signal som Galileo faktiskt ska använda som möjligt.

På GIOVE-A har inte Saab Space bidragit med hårdvara.

– Men GIOVE-A är en viktig milstolpe, och har därför tryggat det fortsatta projektet även för oss. Hade den inte funkat hade det betytt mycket.

Men allt eftersom projektet framskrider kommer företagets inblandning att öka.

– På GIOVE-B har vi gjort signalgeneratorn som genererar de komplexa digitala tidssignalerna, säger Lars Nordfeldt. Den är ett resultat av ett antal års utvecklingsarbete. GIOVE-B innehåller överhuvud taget mer som påminner om hur de slutgiltiga satelliterna kommer att se ut.

GIOVE-satelliterna ger även erfarenhet av strålningsmiljöerna i banan, som är lite annorlunda. Satelliter ligger annars i geostationär bana på 36 000 kilometers höjd, eller i en låg omloppsbana.

– Men Galileo-satelliterna ligger någonstans mittemellan, på ungefär 20 000 km höjd. Det är värdefullt att få teknisk erfarenhet av den här banhöjden.

Stor order

Det Galileo Saab Space ska leverera utrustning till är ett satellitpositioneringssystem, och ska inte blandas ihop med den rymdsond Galileo som NASA skickade mot Jupiter 1989 och som mellan 1995 och 2003 utforskade jätteplaneten och dess månar. I sin funktion liknar Galileo det amerikanska GPS och det ryska (sedermera rysk-indiska) GLONASS, men till skillnad från sin amerikanska släkting så är det ett helt civilt projekt. Det kommer också att kunna erbjuda en högre precision. Galileo och GPS är dock samkörda och kommer att kunna komplettera varandra.

Den hittills godkända delen av projektet som kallas IOV (In-Orbit Validation) har som uppgift att prova systemfunktionen och samla erfarenheter från verklig drift i omloppsbana. IOV omfattar utveckling och leverans av fyra Galileo-satelliter och bekostas av ESA och EU gemensamt.

Saab Space har fått kontrakt på sju olika delsystem till IOV-satelliterna, bland annat ett datoriserat styrsystem, en signalgenerator, samt processorkort och antenner.

– Den beställning vi har fått är för de här fyra första satelliterna, säger Lars Nordfeldt, informationschef på Saab Space. Sedan ska det byggas 26 stycken till. Men då blir det en ny upphandling i och med att det blir en ny huvudman i projektet.

Saab Space ska också leverera en "dispenser" – en mekanisk struktur som håller fast satelliterna på bärraketerna under uppskjutning och sedan släpper dem när man når rätt banposition.

– Satelliterna väger bara runt ett halvt ton styck, så det går att skicka upp flera per bärraket, upp till sex stycken så småningom. Dispensern pytsar sedan ut dem i sina olika banplan.

Överhuvud taget är det mycket konstruktionsarbete som pågår på Saab Space för Galileo-projektet.

– Det motsvarar nästan en halv årsomsättning, säger Lars Nordfeldt. Så det är en stor grej för oss.