Global uppvärmning på andra världar

Själva solsystemet har blivit ett av de senaste i raden av slagträn i debatten om jordens klimat. Astronomer har i olika omgångar rapporterat att Mars, Jupiter, Pluto, och neptunusmånen Triton alla verkar bli varmare. Skeptikerna har genast hakat på och menat att det faktum att andra kroppar i solsystemet också blir varmare pekar på en gemensam nämnare som orsak – solen.

–Jo, jag har stött på det argumentet några gånger, säger Pär Holmgren.

Förutom att han är chef för SVT:s meteorologredaktion är han en flitigt anlitad klimatföreläsare. Han satt också med i SVT:s bevakning av Live Earth som nyligen gick av stapeln där syftet var just att fästa allas vår uppmärksamhet mot det hot som de av människan orsakade klimatförändringarna medför.

Faller på sin orimlighet

Det finns dock ett antal problem med att använda solsystemet som ammunition på detta sätt. Dels är det bara på ett fåtal av solsystemets kroppar som astronomerna mätt någon uppvärmning.

– Dessutom faller det lite på sin egen orimlighet, menar Pär Holmgren. Om solen blivit varmare borde det vara betydligt tydligare på månen, Venus och Merkurius än på Pluto och Triton.

Om dessa två avlägsna kroppar av solen värmdes upp så mycket mer än vanligt att det märktes på de nästan fem miljarder kilometers avstånd vi befinner oss på så borde effekterna i det inre av solsystemet vara rätt spektakulära – uppvärmningen på Triton skulle motsvara tolv grader på jorden.

Dynamiska världar

De sannolika förklaringarna bottnar i att dessa fyra är dynamiska världar. Jupiter får det mesta av sin energi inifrån och har en oerhört turbulent och komplex atmosfär som vi ännu inte förstår helt och hållet. Både Mars och Triton är förmodligen på väg mot en varmare period i vad man tror är deras långa, relativt regelbundna klimatsvängningar. De styrs av rotationsaxelns lutning och omloppsbanans utseende.

När det gäller Pluto är det i första hand en ökning av atmosfären som uppmätts från 1985 till 2002 som lett till slutsatserna om en uppvärmning. Vid båda dessa tillfällen passerade Pluto framför en stjärna, vilket gjorde att det gick att mäta atmosfärens täthet.

Pluto är nu på väg bort från solen i sin relativt avlånga bana, och därför borde atmosfären frysa ut och bli tunnare. Plutos rotationsaxel lutar dock ovanligt mycket, ungefär 120 grader. Detta ledde bland annat till att solen började lysa på Plutos sydpol 1987, för första gången på 120 år. Det kan ha fått kväve som legat fruset där att dunsta och ge atmosfären en puff som sitter i ganska länge.

Forskarna de sanna skeptikerna

Dessa förklaringar är relativt lätta att hitta, så frågan inställer sig varför de förmenta skeptikerna i klimatfrågan, som menat att de hittat fel i klimatforskarna påståenden genom att noggrant nagelfara dem inte hittat dessa ganska rättframma förklaringar?

– Det finns nog olika skäl, menar Pär Holmgren. Vissa har uppenbarligen politiska skäl för sina ställningstaganden i klimatfrågan. Fred Goldberg till exempel, som är en av de mer kända skeptikerna här hemma, har sagt rätt ut till mig att han tror att det är politiker som driver klimatfrågan för att kunna höja priset på el.

Han menar också att de riktiga skeptikerna finns i forskarleden.

– Erland Källén (professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet) är en av dem. Som yngre forskare – på den tiden Bert Bolin var aktiv professor – var han inte övertygad att det var människan som orsakade den globala uppvärmningen. Men så småningom bevisade han det för sig själv. Han är så extremt vetenskapligt korrekt att han inte tror på nånting förrän det är RÄTT bra bevisat. En klassisk skeptiker.

Sällan egna argument

Pär Holmgren påpekar också att den senaste IPCC-rapporten är väldigt försiktig på grund av den typen av rigorös skepticism.

– Man säger nästan ingenting om möjliga återkopplingsmekanismer, just för att det är svårt att säga tillräckligt entydigt vad som kommer att hända.

En sådan mekanism är att en höjd temperatur kan frigöra stora mängder metan som nu ligger bundet under havsbottnar och i permafrost. En annan är att planetens olika istäcken kan smälta fortare än vi idag tror, något som isfältet Larsen B i Antarktis gjorde 2002, en process som dokumenterades av Landsat 7 och andra satelliter.

Hur vanligt upplever han då att det är att hans motståndare handplockar resultat på det sätt man gör när man väljer att peka på dessa fyra himlakroppar men är tyst om övriga större kroppar i solsystemet.

– Jag tror faktiskt inte att det är så vanligt. De kommer så pass sällan med egna argument ...