Märklig miniplanet kan bli komet

En av de märkligare innevånarna i det yttre solsystemet är 2003 EL61. Det är en av de största objekten som upptäckts de senaste hundra åren, nästan lika stor som Pluto, och har minst två månar. Dessutom är 2003 EL61 formad som en rugbyboll. Mätt efter sin längsta axel är den ungefär 2 000 kilometer, men runt 'midjan' är den bara hälften så stor. Dessutom skulle den inom en kosmiskt sett kort period kunna bli en enormt spektakulär komet. Detta pratade en av upptäckarna, den amerikanske astronomen Mike Brown, om på ett nyligen avslutat möte med den amerikanska astronomiska societeten.

Kontroversiell himlakropp

2003 EL61 är en så kallad cubewano. Det är en grupp objekt med banor utanför Neptunus och som inte korsar jättens bana, till skillnad från till exempel 'plutinerna' dit Pluto hör. Plutinerna ligger i en resonans med Neptunus och har banor som gör att de går två varv runt solen när Neptunus går tre. Cubewanos är fria från detta neptunska inflytande.

Det något udda namnet (cubewanos) kommer sig av att det första upptäckta objektet fick beteckningen QB1. De som upptäcktes senare kallades då 'QB1-o's', eller cubewanos. Just 2003 EL61 har ännu inte fått något namn, delvis beroende på att upptäckten är omtvistad. Både ett amerikanskt forskarlag under Mike E. Brown och ett spanskt team under José Luis Ortiz Moreno vill ha äran av upptäckten, och det pågår en mindre kontrovers

Cubewanos och plutiner är två av de grupper av isiga himlakroppar som befolkar det yttre solsystemet mellan Jupiter och Neptunus, och utanför den sistnämnda. En annan grupp som hör hit är centaurerna som har banor mellan Jupiter och Neptunus och som korsar någon av jätteplaneternas banor.

Många märkliga egenskaper

Anledningen till 2003 EL61:s märkliga form är förmodligen en katastrofal kollision tidigt i solsystemets historia. Det finns en hel del stöd för den hypotesen, förutom det udda utseendet på 2003 EL61. Den snurrar ovanligt fort, ett varv på knappa fyra timmar. Det är betydligt snabbare än dess kusiner i det övriga Kuiperbältet, och faktiskt fortare än någon annan himlakropp med en diameter på över 100 kilometer. Dess täthet (densitet) är också ovanligt hög. Dessutom har astronomerna hittat andra, mindre medlemmar i Kuiperbältet som har banor som ser nästan exakt likadana ut och med spektra som visar att de har nästan exakt samma ytsammansättning som 2003 EL61. De skulle mycket väl kunna vara andra kollisionsfragment.

– Jag tycker detta med 'svärmen' av andra objekt i liknande banor och med liknande spektra är särskilt intressant, säger Hans Rickman som på observatoriet i Uppsala studerar det yttre solsystemets isiga innevånare.

Han påpekar att det inte rör sig om någon svärm i egentlig mening, utan objekten har spritt ut sig och ligger rent fysiskt på högst olika platser i rymden. Men att banorna liknar varandra och mycket väl kan ha ett gemensamt ursprung kan man säkerställa med statistiska metoder.

– Detta skulle vara första gången man har hittat det man i asteroidbältet kallar en kollisionsfamilj, fortsätter Hans Rickman.

En kollision skulle också kunna förklara den höga densiteten. En sådan katastrofal händelse skulle ha drivit bort det mesta av isen som ursprungskroppen bestod av, och lämnat kvar en ovanligt stenrik himlakropp med ett relativt tunt lager av is på ytan. Det stämmer med spektralanalyser som visar starka signaturer av vatten från ytan, precis som för Pluto och Karon.

Pluto också kollisionsfragment

Detta skulle i så fall vara första gången astronomerna hittat så pass ovedersägliga bevis för att en kataklysmisk kollision inträffat i solsystemets utmarker. Men idén om att sådana inträffat har funnits förut.

– Att Pluto och dess måne Karon uppstod genom en sådan kollision är också accepterat av nästan alla, säger Hans Rickman.

Han menar också att 2003 EL61 och dess familj kan vara synnerligen intressanta för att förstå den dynamiska utvecklingen i det yttre solsystemet.

– Hur har denna familj kunnat överleva i 4,5 miljarder år utan att antingen andra kollisioner eller störningarna från Neptunus har suddat ut den? Detta kan eventuellt lära oss något nytt om Kuiperbältets historia, som vore mycket intressant att veta!

Kometernas komet

Idag ligger 2003 EL61 i en bana som inte är stabil. Inom en i astronomiska sammanhang inte alltför lång framtid kommer den att stifta närmare bekantskap med Neptunus, något som kan ändra dess bana avsevärt. Mike Brown och hans kollegor menar att ett möjligt resultat av detta är att 2003 EL61 får en ny bana som tar den in i det inre av solsystemet, något som många av dess mindre syskon råkat ut för och därmed slutat sina dagar som kometer. Kanske har till och med fragment av 2003 EL61 redan hittat in till våra varmare delar som vanliga kometer, menar Mike Brown.

För den som skulle få vara med och se detta skulle det vara en spektakulär syn. De flesta kometer är några kilometer i diameter, så 2003 EL61 med sina tusen kilometers diameter skulle bli alla kometers urfader. Den skulle bli kanske 10 000 gånger ljusstarkare än Hale-Bopp och jämförbar med fullmånen.

Sannolikheten för detta är dock inte särskilt stor, och även om det inträffar kommer det att dröja ett bra tag, så det kanske inte ens finns människor på jorden då att beundra skådespelet.