Nyupptäckt himlakropp större än Pluto

Amerikanska astronomer har funnit solsystemets tionde planet. Det anser de i alla fall själva. Och eftersom den nyupptäckta himlakroppen är större än solsystemets nionde planet, Pluto, äger deras påstående en viss tyngd. Men definitionen av vad som är en planet haltar betänkligt på grund av det senaste decenniets formliga störtflod av nyupptäkter i solsystemets yttre.

För det är där, i den yttersta och kallaste delarna av solsystemet, som den ligger, himlakroppen med den än så länge föga prosaiska benämningen 2003 UB313. Den befinner sig för närvarande på 97 astronomiska enheters avstånd från solen (1 astronomisk enhet=avståndet mellan Solen och Jorden), vilket är tre gånger så långt bort som Pluto. Längre bort än så kommer den heller inte. Den kommer snart att vända inåt, för att om knappt 300 år befinna sig "endast" 38 astronomisk enheter från solen, eller strax utanför Plutos bana.

Störst men ingen jätte

Exakt hur stor 2003 UB313 är vet man inte, eftersom man inte vet hur mycket ljus den reflekterar. Men liknar ytan Plutos så har den en diameter av ungefär 2860 km, vilket gör den till en fjärdedel större och nästan dubbelt så tung som Pluto. Den kan vara lite mindre eller lite större än så, men det råder inget tvivel om att det denna gång rör sig om en större släkting till Pluto.

Till för ett drygt decennium sedan var Pluto den enda himlakropp man kände till som på heltid bebodde rymden kring och bortom Neptunus. Nu känner man till över tusen. De flesta hör till det så kallade Kuiperbältet, vilket är de kroppar som bildades av de allra yttersta delarna av solnebulosan i solsystemets begynnelse. Men hit hör inte 2003 UB313.

– Nej, 2003 UB313 hör till vad som i engelska facktermer brukar kallas "the scattered disc", säger Hans Rickman, astronom vid Uppsala universitet och som har solsystemets mindre kroppar som specialitet. Dessa är en relik från jätteplaneternas uppkomst.

Hela solsystemet var i början fyllt med små och medelstora rester efter planetbildningen. När jätteplaneterna under sin tillblivelse vandrade både utåt och inåt i solsystemet kastade de med sina enorma gravitationsfält runt de här miniplaneterna. En del kastades ut ur solsystemet för evigt, en del föll in i solen, en del krockade med de andra planeterna, däribland Jorden, som mycket väl kan ha fått en del av sin atmosfär och sitt vatten från dessa kometer. Och en del kastades ut i långsträckta banor som sträcker sig ungefär från Neptunusbanan och utåt. Hit hör 2003 UB313.

Kan finnas större

Han tycker inte att "the scattered disc" är något bra namn egentligen. Det har inte direkt samma schvung som "Kuiperbältet".

– Därför försöker jag lansera Ip/Fernandez-bältet som namn. Mina efterforskningar har visat att dessa två astronomer verkar vara de första som pratade om den här gruppen objekt.

Skulle namnet få fäste vore det kul ur svensk synvinkel. Dels kommer namnförslaget från en svensk astronom (Hans Rickman), dels har både Fernandez och Ip svenska anknytningar. Ip arbetade exempelvis en del med Hannes Alfven när det begav sig.

Upptäckten av 2003 UB313 förvånar egentligen ingen. Man misstänkte att det förr eller senare skulle dyka upp objekt som var större än Pluto.

– Jag är av den uppfattningen att det i solsystemets utmarker kan finnas "planeter" lika stora som Mars kanske. Fast de kanske ligger i så fall förmodligen längre bort, annars borde man redan upptäckt dem.

Hjälp från Rosetta

År 2014 kommer ESA-sonden Rosetta att landa på kometen Churyumov-Gerasimenko. Även om den numera bor relativt långt in i solsystemet så kommer detta att bidra till kunskapen om exempelvis 2003 UB313.

– Precis som andra kometer så har den sitt ursprung i samma område som 2003 UB313. Så Churyumov-Gerasimenko kan säga en hel del om den.

Även svenska astronomer är inblandade i jakten på det yttre solsystemets doldisar.

– Vi har ett projekt i vår grupp tillsamman med kollegor i andra nordiska länder. Med hjälp av NOT-teleskopet på La Palma gör vi uppföljande observationer av sådana objekt, och hjälper på så vis till att bestämma deras egenskaper.

Planet eller inte

Upptäckten av 2003 UB313 ställt en fråga på sin spets: vad är en planet? Plutos planetstatus är fast förankrad i det allmänna medvetandet. Samtidigt utgör Pluto en del av en vidsträckt population av liknande himlakroppar, där Pluto bara utgör en topp på isberget, och nu inte ens den högsta. Ska då Plutos mindre kusiner också räknas som planeter? Eller ska vi stryka Pluto från planetlistan?
Mike Brown, en av upptäckarna av 2003 UB313 har sin åsikt klar.

– Huruvida Pluto är en planet är inget som astronomerna kan bestämma om. Dess planetstatus sitter inbakad i vår kultur, i allt från skrivbordsunderlägg till frimärken. På samma sätt finns det en kulturell "åsikt" om att stora asteroider inte är planeter.

Samtidigt, menar han, måste vi rimligen lämna fönstret öppet för att vi kan komma att upptäcka fler planeter. Därför kan vi inte gärna säga att det finns nio planeter och Pluto är den sista.

– Jag tycker därför att det verkar rimligt att vi bestämmer att alla nyupptäckta objekt som är större än Pluto är planeter och andra är det inte.

Enligt denna definition är alltså 2003 UB313 en planet, den första nyupptäckta sedan 1930 och den största sedan Neptunus upptäcktes 1846.