Proba-2 ser stjärnor – klarade sin första hälsokontroll
Inne på andra veckan i omloppsbana har rymdfarkostplattformen Proba-2 visat sig vara vid utomordentlig hälsa. Det banar vägen för att starta uppdragen för de många nya tekniska nyttolaster mini-satelliten bär. Proba-2 är en av de minsta satelliter som någonsin sänts upp av ESA.
När ESA:s fullstora "Soil Moisture and Ocean Salinity (SMOS)"-uppdrag sköts upp med bärraketen Rockot den 2 november hade det en liten medresenär. Som "handbagage" åt SMOS fanns Proba-2, som upptar mindre än en kubikmeter och bara har en femtedel av SMOS:s massa.
Men Proba-2 är lika komplex som ett standarduppdrag - det är den andra i serien Proba (Project for Onboard Autonomy)-satelliter, som ger europeisk industri möjligheter att göra billiga testflygningar. Satelliten har med sig 17 olika tekniska experiment och fyra vetenskapliga instrument. De kräver alla en omsorgsfull uppstart. Men först måste man se till att värdsatelliten är ordentligt stabiliserad.
– Som ett första steg har vi testat plattformens säkerhetsläge inklusive alla plattformskritiska enheter, förklarar Karsten Strauch, Proba-2:s projektledare, och det inbegriper alla system för riktning- och bankontroll (AOCS, attitude and orbital control systems), inklusive Proba-2:s stjärnföljare.
Proba-2:s karriär i rymden började ungefär fyra timmar och femtio minuter efter uppskjutningen, när den separerades från bärraketens tredje steg, Breeze-KM. Som ofta vid en separation började satelliten tumla runt. Men rymdfarkosten klarade på egen hand av att reducera sitt spinn med hjälp av en magetometer som justerade in Proba-2 längs jordens magnetiska fält.
Det här flygläget kommer också att tjänstgöra som Proba-2:s "säkerhetsläge", till vilket den återgår i händelse av allvarligt funktionsfel. Det placerar även Proba-2 i ungefär rätt orientering i förhållande till solen, och dess solpaneler vecklades ut fem minuter efter separationen.
På tisdagen slogs en GPS-mottagare ombord på, och nästa dag aktiverades dess primära stjärnföljare. På samma sätt som sjömän en gång i tiden litade till stjärnkonstellationer för att hålla kursen låser en stjärnföljare satellitens position och riktning mot de stjärnor den observerar.
Proba-2:s stjärnkompass (Micro Advanced Stellar Compass) väger bara hälften så mycket som Proba-1:s stjärnföljare, tål strålning bättre, har fyra kamerahuvuden i stället för två och aktiva pixelsensorer för att få ökad känslighet. Den kan även helt självständigt fastlägga sin position utan någon extra hjälp. Testbilder visade en häpnadsväckande vy av jordatmosfärens "rand" och – ännu viktigare – stjärnorna som lyser runt den.
Under Proba-2:s första vecka utfördes även en automatisk överföring av data mellan såväl satelliten och Redu, som mellan satelliten och ESA:s markstation på Svalbard – Proba-2 är utformad att operera så självständigt som möjligt. Satelliten genomförde även ytterligare aktiveringar av AOCS-systemen.
Under Proba-2:s andra vecka gjordes den första växlingen till solobservationsläge, vilket är huvudläget under dess arbetsliv. Detta kräver en svårare stabilisering längs tre axlar.
De två vetenskapliga instrumenten som ska observera solen kommer att slås på den här helgen för att man ska kunna kontrollera att de fungerar och är friska: Sun Watcher med APS-detektorer och bildbearbetning (SWAP) observerar solens cirka en miljon grader varma koronor när de sträcker sig långt ut i rymden. Instrumentet Lyman Alpha Radiometer (LYRA) bevakar oavbrutet solens UV-strålning.
– Förutom att vi testar och karaktäriserar "peka-mot-solen"-läget så börjar vi nu även med en första hälsokontroll av nyttolaster och teknikdemonstratorer, tilllägger Mr Strauch. – Utförligare tester kommer att följa under uppdragets andra månad.
