Satelliter oundgängliga för klimatövervakningen

Under årets sista dagar innan all verksamhet stannar för jul- och nyårshelgen är tusentals beslutsfattare från 180 länder samlade på i Nusa Dua på Bali. De träffas där för att hitta en väg från Kyoto-protokollet till ett nytt avtal som håller klimatförändringarna inom gränser som våra samhällen kan anpassa sig till. Satelliter som den sverigeledda Odin och ESA:s Envisat har spelat och kommer att spela viktiga roller både för det vetenskapliga underlaget för politiker och forskare och för uppföljning och övervakning efter det avtal som förhoppningsvis kan slutas inom några år.

"Vi har bara skrapat i kanten"

Den forskning som ligger bakom IPCC:s fjärde rapport, som publicerades tidigare i år, hämtar material från otaliga områden. Ett av de viktigaste verktygen är de jordobservationssatelliter som övervakar vår planet.

– De är oerhörd viktiga. Den mängd data som satelliter samlar in är kanske 90 procent av den totala mängden data. Ändå har man bara skrapat i kanten av de data man kan använda, säger Michael Tjernström. Han är klimatmodellerare med ett förflutet som modellutvecklare inom SWECLIM och nu stationerad på MISU, Stockholms universitets meteorologiska institution. Han har under ett aktivt yrkesliv även hunnit med åtskilliga internationella forskningscentra, däribland Scripps Institution of Oceanography i San Diego och California Institute of Technology (CalTech) i Pasadena.

Han säger att satellitdata dessutom blir viktigare och viktigare.

– Betydelsen av satellitdata har växt dramatiskt under de senaste 5–10 åren. Eftersom vi har satellitdata från 20, 25, och ibland 30 år nu så kan vi göra trendanalyser.

Arktis en nyckel

Det gäller alla typer av data, från temperaturmätningar, mätningar av havsnivåer och tropiska cykloner till övervakning av skogslandskapet och som hjälpmedel för att mäta den biologiska mångfalden.

Något som fått stora rubriker det senaste året är Envisats bilder av det krympande arktiska istäcket. När Cryosat 2 skickas upp om ett drygt år kommer den att leverera ännu bättre data för polarområdena.

– Cryosat kommer att betyda mycket för forskningen i arktis, menar Michael Tjernström.

Och där kommer även mätningar av svenska förhållanden in.

– Signalen från klimatförändringarna ökar med ökande latitud, påpekar Michael Tjernström. Ju närmare polerna desto större effekter.

Och eftersom Sverige delvis ligger i arktis, eller i alla fall i sub-arktis så är även mätningar av svenska förhållanden viktiga för att tidigt se vad som håller på att hända.

Viktiga för räddningsinsatser

Satelliter kan också vara det enda sättet att både varna och nå människor som riskerar att drabbas av eller redan är drabbade av naturkatastrofer som översvämningar och tropiska stormar. I många utvecklingsländer finns ingen infrastruktur för varningar eller övervakning. Bland annat i somras räddade satelliter många liv under de svåra översvämningarna i Bangladesh. Eftersom den typen av katastrofer med största sannolikhet blir vanligare även om Bali-mötet på sikt leder till ett avtal som minskar utsläppen av växthusgaser har satelliter en viktig roll att spela.

En av hörnstenarna i detta arbete kommer det europeiska GMES-projektet att bli (GMES=Global Monitoring for Environment and Security). Projektet drivs gemensamt av EU och ESA och ska som en av sina delar i början av nästa decennium sända upp minst tre satelliter som ska övervaka jorden och bland annat leverera klimatdata. GMES är också ett system för att se till att information för miljöfrågor och räddningsinsatser bättre, snabbare och effektivare kan nå den som behöver informationen.

Ett av de verktyg för att minska klimatpåverkan som man diskuterat på Bali är att rika länder kan kompensera för sina utsläpp genom betala utvecklingsländer för den skog de inte hugger ner. För att detta ska fungera krävs en väl fungerande övervakning av världens skogar. Radar-instrumenten på ESA:s Envisat- och ERS-satelliter är särskilt väl lämpade för detta eftersom de kan se igenom de moln som annars ofta ligger över tropiska skogar, och även den brandrök som blivit en tragisk del av bilden i synnerhet i Sydostasien.

Svenskbyggt öga läser tecknen

Den svenskbyggda satelliten Odin är en trotjänare på området. Den skickades upp 2001 för att bland annat mäta jordens ozonskikt och observera höghöjdsmoln, företeelser som båda påverkar jordens klimat. Odin har gjort detta så framgångsrikt att den flera gånger fått förlängt förtroende. I år gick ESA in med pengar för att förlänga just Odins jordobservationer.

Odins mätningar hjälper till att svara på frågan hur mycket ultraviolett strålning som når genom atmosfären. Ökar detta kan det påverka havens plankton negativt. Med tanke på att hälften av all koldioxid vi släpper ut binds i havens biosfär så kan detta givetvis få stora konsekvenser för klimatet.

Mänskliga aktiviteter kan också påverka bildningen av de höghöjdsmoln Odin tittar på.

– De här molnen kan endera värma planeten eller kyla av den, beroende på hur tjocka de är, säger Kevin Noone, professor och chef för International Geosphere-Biosphere programme med säte vid Kungliga Vetenskapsakademien.

Det finns tecken som tyder på att den kylande effekten är större än väntat, vilket gör att den globala uppvärmningen egentligen är större än man trott, men att den till en del maskerats av effekten från dessa moln. Vetenskapen vet inte mycket om dem, vilket gör Odins insatser än viktigare.