Sista natten med Christer

Den 6 november anordnade NASA en presskonferens med det team som är inblandade i den kommande skyttelflygningen där vår svenske astronaut Christer Fuglesang med. Detta var det sista tillfälle som någon utanför den närmaste kretsen fick att prata med besättningen innan starten.

Det tidigaste uppskjutningsdatumet är 7 december, och tiden fram till dess kommer besättningen och det team som kommer att finnas på marken i Florida och Houston att ägna åt intensiva förberedelser.

På presskonferensen fanns dels några journalister på plats i Houston, dels fanns ett större antal i en studio i Stockholm där ESA visade presskonferensen live via NASA-tv och där de närvarande hade möjlighet att ställa frågor till Christer.

Årsskiftet kan innebära arbete för NASA

Trots den sena timmen – klockan var 0100 svensk tid när Christer fick scenen för sig själv – var det många som var på plats från alla större svenska medier, både tidningar och etermedia.

– Det är fantastiskt trevligt att att så många är så intresserade att ni är uppe så länge, sa Christer, och log brett.

Många av frågorna till Christer handlade om hur han kände det nu när han faktiskt är på väg upp i rymden. Vad ser han fram emot mest? Är han orolig för något?

En av de saker som kan spela en roll eftersom uppskjutningen är så sent på året är just årsskiftet. För Rymdstationen är årsskiftet helt odramatiskt, men situationen är en lite annan för färjan. När man byggde den ingick inte i planerna att vara uppe över årsskiften. Därför måste alla datorer omkalibreras vid årsskiftet, ungefär som vid millenieskiftet. NASA har hittills undvikit att göra det när skytteln flugit. Nu finns det en möjlighet att just en flygning över årsskiftet åtminstone kommer att övervägas. Hur ser Christer på det?

– Jag kan väl inte säga att jag är direkt orolig, säger han och skrattar. Det är ett visst arbete att förbereda datorerna för att flyga över årsskiftet, och bestämmer man att det är värt besväret så kommer man att göra det. I så fall kan vi starta fram till den 26 december. Annars stänger startfönstret den 17. Det är ingenting vi behöver oroa oss för. Det är helt enkelt ett extrajobb som behöver göras i så fall.

Inte orolig, men lite rampfeber

Är det något annat du är rädd eller orolig för då?

– Nä, jag är inte rädd för något, det kan jag inte säga. Det man grunnar på ibland är att det är viktiga och omfattande arbeten som ska göras, och det är klart att man är orolig för att göra något fel, att man skulle tappa något eller så. Det kan ju bli rätt dyrt. Men det är mer som rampfeber.

Visst finns det risker, men riskerna är abstrakta menar han.

– Man kan jämföra med att åka bil eller flyga. Alla vet att det finns en risk, men det är ingenting man oroar sig för när man sätter sig i bilen eller i flygplanet. Det är samma sak för oss med skyttelflygningen, även om risken här väl är lite större.

Euforiskt när motorerna stannar

Efter att ha gått och väntat i flera år nu av skäl som ligger utom hans egen kontroll så känns det givetvis fantastiskt att till sist vara på väg. Vad är det då han ser fram mest emot?

– Det är några moment som är speciella, säger han. Dels när de startraketer som går på fast bränsle tänder. Då finns ingen återvändo.

Anledningen till detta är att de är som två enorma fyrverkeripjäser. När de väl har tänt så brinner de till bränslet är slut. Huvudmotorn, som går på flytande väte och flytande syre, går att stänga av om man så skulle vilja.

– Sen är det nån halvminut senare när alla motorer stängs av, när vi befinner oss i tyngdlöshet uppe i rymden. Det kommer säkert att kännas euforiskt. Och sedan att få chansen att titta ut genom fönstren ner på jorden. Det kommer vi säkert att göra rätt ofta när vi har lite tid över.

Även om Rymdstationen inte passerar över Sverige eftersom banan ligger betydligt närmare ekvatorn så finns det en viss chans att se Sverige.

– Det beror lite på om det är dag eller natt när vi passerar som närmast. Men jag kommer att hålla utkik efter Skandinavien.

Nästa stora händelse är rymdpromenaden, eller rymdpromenaderna, för Christer ska göra två.

– Sen kommer det givetvis att bli en stor händelse när vi landar och är tillbaka på jorden igen.

Frisbee-rekord

Annars har Christer och hans kollegor ett så hektiskt tidsprogram att de inte kommer att få så mycket tid över till att uppleva allt och njuta av allt i den utsträckning de kanske skulle hoppats.

– Det finns dessutom en del inofficiella saker som vi gärna vill hinna med.

En av de sakerna har att göra med Christers stora frisbee-intresse. Han har tidigare tävlat internationellt.

– Det finns ett rekord i hur länge man kan hålla en frisbee flygande. Jag har ju ett utmärkt tillfälle att sätta ett oslagbart rekord, säger han och skrattar.

Till de extra aktiviteterna hör också att filma en del saker, bland annat för skolor.

– Det vore också kul att hinna prata med folk i den telefon vi har, och skicka lite e-post. Men frågan är om vi hinner med det.

Rymdstationen viktigt steg

Vad tror då Christer att Rymdstationen betyder i ett större perspektiv?

– Jag tror att den är väldigt viktig för vidare rymdverksamhet. Dels för att det är steget vi behöver för att lära oss att bo och bygga i rymden, hur människan reagerar på långa rymdvistelser vad gäller tyngdlöshet och strålning. Det steget behöver vi för att kunna komma till månen och Mars, och vidare.

Han säger också att Rymdstationen är viktig ur politisk synvinkel, för att få stöd för de projekt som behövs för vidare färder i rymden.

– Förhoppningsvis kommer vi i Europa också att vara med på det.

Pappas äventyr

Till sist – och minst på sina sätt men störst på andra – vad säger Christers barn om att pappa nu ska upp i rymden, med de äventyr och faror det för med sig?

– De ser fram emot det här lika mycket som jag!

Och det är klart. Att ha en pappa som ska åka upp till en rymdstation i en rymdfärja smäller säkert rätt högt på skolgården. Att han dessutom ska klättra omkring utanpå stationen och sväva som en satellit ovanför allas våra huvuden är väl grädde på moset.

Den som vill och håller koll på stationens schema kan vinka till Christer Fuglesang när han flyger förbi. Och hålla tummarna för att han inte tappar något.