Svenska nyckelkomponenter i jätteteleskop

ALMA, som står för Atacama Large Millimeter Array, kommer när det är färdigt att bestå av ett sextiotal parabolantenner. Antennerna kommer att fungera enligt interferometerprincipen, som gör att det går att använda avståndet mellan anläggningens ytterst belägna antenner som diametern på en enorm virtuell antenn. Det gör att det går att få en enormt mycket högre upplösning än annars, och alltså se mycket mindre detaljer.

Ordern ett genombrott

Instrumenten som Omnisys ska tillverka kallas vattenångeradiometrar. Radiometrarna ska mäta mängden vattenånga ovanför varje enskild antenn, och är en viktig del i hur man sätter samman signalerna från teleskopets olika delteleskop till att verka som en enda gigantisk antenn.

Beställningen betyder mycket för göteborgsföretaget Omnisys.

– Det är ett genombrott för oss på radiometersidan. Tidigare har de projekt vi deltagit i handlat om att bygga ett instrument åt gången. Nu ska vi bygga 60, säger Martin Kores, VD på Omnisys.

Omnisys fick kontraktet i konkurrens med företag över hela Europa. Kontraktet är överhuvud taget ett av de större radiometerkontrakten. Radiometrarna ska levereras under 2009 och 2010, och den första installerades för en dryg månad sedan.

Svenska fysiker och instrumentmakare vid observatoriet i Onsala var med och tog fram prototyper till vattenångeradiometrarna.

ALMA ska visa hur stjärnor bildas

ALMA ska observera i millimetervåglängder och kortare. Det är ett våglängdsområde som ligger mellan vad man traditionellt räknar som radiovågor och infraröd strålning. När teleskopet står klart om några år kommer det att bli en enorm tillgång för världens astronomer.

– ALMA kommer att studera hur stjärnor blir till och de processer som leder fram till att stjärnor och planetsystem bildas, vilket vi egentligen inte har en aning om idag, sa Malcolm Fridlund när ESA-TV intervjuade honom. När man med ett radioteleskop tittar på den kalla gasen som är inblandad i stjärnbildningen så går det att studera hur gaser rör sig väldigt noggrant.

Projektet började som ett 50/50-samarbete mellan ESO, European Southern Observatory, och nordamerikanska partners. Under projektets gång har även japanska, spanska, taiwanesiska och chilenska partners tillkommit.

ESO är en europeisk astronomisk organisation med teleskop placerade på södra halvklotet, i Chile. Medlemmar i ESO är Sverige, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike.

Samverkan med Herschel

Genom att ALMA studerar liknande processer men i lite andra våglängder kommer det att vara ett utmärkt komplement till ESA:s Herschel-teleskop som sändes upp tidigare i vår. ESA har en gemensam arbetsgrupp med ESO just för att studera positiva samverkanseffekter mellan projekten.

Jätteteleskopet kommer också att studera fundamentala kosmologiska frågor, som hur galaxer bildas. Även på dessa områden har ESA och ESO gemensamma arbetsgrupper för att dra nytta av varandras instrument och kompetens.

ALMA kommer även ge kunskaper som blir värdefulla för ESA:s Darwin, som är en rymdbaserad interferometer som ska leta planeter runt andra stjärnor i synliga våglängder.

– Det är samma principer som med ALMA, berättar Malcolm Fridlund. Man använder flera teleskop långt ifrån varandra för att åstadkomma liknande egenskaper som ett enda jätteteleskop.

Vägvisare på plats

Observatoriet ligger på hela 5 000 meters höjd i Anderna. Det är så högt att en fjärdedel av de som kommer dit inte klarar av att stanna kvar, utan måste återvända till lägre höjd. De som arbetar på bygget klarar bara av att hålla hälften av det tempo de skulle klarat vid havsnivå.

Ett mindre teleskop, APEX, är redan i drift på samma plats. Svenska Onsala rymdobservatorium är delansvariga för APEX, som bland annat ska vara "vägvisare" åt ALMA genom att kartlägga universums källor av millimeter- och submillimeterstrålning.