Förbryllande nedslag i norr

Onsdagen den 7 juni såg en bonde i nordligaste Norge en ljusblixt på himlen. Sju minuter senare kom en rejäl knall. Den station i Kiruna som registrerar infraljud från den här typen av händelser gick i botten.

– Vi fick en enormt kraftig signal, säger professor emeritus Ludwik Liszka.

Peter Brown från University of Western Ontario, som är expert på att bedöma storleken på den här typen av föremål säger att den energin hos objektet var runt 300 ton trotyl. Ingen hiroshimabomb som det först rapporterades, men en rejäl smäll.

Ludwik Liszka har hand om de infraljudstationer i norra halvan av Sverige som Institutet för rymdfysik driver – i Kiruna, Jämtön, Lycksele och Uppsala. Alla fyra registrerade nedslaget. De sistnämnda tre fick dessutom mycket fina mätningar av händelsen.

Var det en meteorit så var det eventuellt det största meteoritnedslaget i modern historia, men Ludwik Liszka är mycket tveksam.

– Det enda jag kan säga är att det inte ser ut som ett meteoritnedslag.

En av anledningarna till att han är så säker på sin sak är att han under vintern har gått igenom nära tio års mätdata för att försöka skapa en karaktäristisk bild för hur signalen från ett meteoritnedslag ser ut. På så sätt skulle man kunna använda en automatiserad detektor för att söka den typen av händelser.

Märklig händelse

Norrmännens infraljudmätningar är också märkliga om föremålet var en meteorit, menar Ludwik Liszka. De gav en förbluffande låg skenbar hastighet över markytan.

– De senaste större meteorhändelserna ligger i regel över 500 m/s. Vid den här händelsen låg den skenbara hastigheten på 330 m/s, och det stämmer bra med vad våra stationer mätte upp.

Överhuvud taget är Ludwik Liszka rätt förbryllad över händelsen. Signalen liknar ingenting han tidigare sett, med undantag för en lika förbryllande observation från förra året över norra Finland.

– Då antog vi att det var rymdskrot. Men det var ändå en märklig signal. Personligen har jag inga idéer om vad någon av händelserna kan vara. Man kan bara konstatera vad man mäter. Därför vore det mycket roligt att hitta några rester.

Han tycker också att det är märklig är att vi inte haft några sådana stora händelser under större delen av de senaste 30 åren, men nu har vi plötsligt flera per år.

– Dessutom är några av dessa synnerligen svårtolkade. Bara det är suspekt.

Svårt att leta

Enda lösningen han ser ur problemet är som sagt att hitta föremålet.

– Vi har en ganska bra uppfattning om var det hamnat. Mycket hamnade i Nordnorge, men en del med största sannolikhet i Sverige.

Att hitta rester är dock lättare sagt än gjort. Det är enorma markområden att leta över, vilket gör eventuella fragment svåra att hitta. Dessutom är området ifråga helt tomt och obebott, så det är svårt att få hjälp att lokalisera ett eventuellt nedslag.

– Tidigare fanns det folk i en liten by på den svenska sidan av Muonioälven, men den är öde sedan flera år.

Det är också blött så här års, vilket i princip gör helikopter till det enda sökalternativet, vilket är dyrt.

Framtiden får utvisa om mysteriet får en lösning.