Satelliter följer utrotningshotade sköldpaddors havsvägar

Med hjälp av särskilda mätinstrument har forskare kunnat följa enskilda sköldpaddors långa förflyttningar över haven. De jämför sedan vägarna med data från haven, till exempel kartor över havsströmmar som nästan kan visas i realtid. Kartorna skapas med hjälp av satelliter, däribland ESA:s ERS-2 och nu även Envisat.

Forskarnas mål är att upptäcka samband mellan sköldpaddornas till synes planlösa färdvägar och de lokala havsförhållandena. Därmed hoppas de att kunna utveckla strategier för att minska djuphavsfiskets skadeverkningar mot havslädersköldpaddan.

Havslädersköldpaddorna är enorma reptiler som kan bli upp till 2,1 meter långa och väga 365 kilo. De kommer till Franska Guyanas och Surinams stränder för att lägga ägg och stannar endast en kortare tid. I stort sett är stränderna sköldpaddornas sista äggläggningsplats i Atlanten. Efter nio veckor kläcks en mängd sköldpaddor och simmar ut i havet. De kommer inte tillbaka förrän de själva ska lägga ägg.

Dessvärre är det inte alls säkert att alla sköldpaddor kommer tillbaka. På öppet hav kan sköldpaddorna dyka så djupt som 1 230 meter för att leta efter föda, men oftast dyker de inte djupare än 250 meter. De befinner sig därmed i farozonen för långlinefiskare och deras krokar. Varje dag sänks hundratusentals långlinor ned i Atlanten.

Fiskare fångar ofta havslädersköldpaddor av misstag och detta har lett till att den hundra miljoner år gamla arten nu är på väg att utrotas i Stilla havet och Indiska oceanen. Men det finns fler sköldpaddor i Atlanten. Detta beror till viss del på att USA förbjudit fiske med långlina i den nordligare delen av Atlanten. Ändå dör sköldpaddorna i en takt som i längden är ohållbar.

Nature Magazine publicerade nyligen en artikel om vad som genomförts hittills för att följa havslädersköldpaddans väg över Atlanten. Artikeln skrevs i samarbete mellan ett forskarteam från Frankrikes nationella center för vetenskaplig forskning i Strasbourg, universitetet Louis Pasteur, Franska Guyanas regionala miljönämnd, samt företaget Collecte Localisation Satellites (CLS) i Ramonville, som är specialiserat på satellitbaserade system för lokalisering, datainsamling och jordobservation.

Havslädersköldpaddan i Stilla havet förflyttar sig längs smala vandringsvägar. Forskare har hoppats på att havslädersköldpaddorna i Atlanten gör på samma sätt och att vi därmed kan begränsa fisket i dessa områden.

1999 inleddes ett projekt då forskare började följa enskilda sköldpaddors vandringsvägar med hjälp av ett CLS-styrt Argossystem. Systemet använder radiosändare som med en precision på 150 meter kan spåras över hela världen. Sex amerikanska NOAA-satelliter är utrustade med Argosmottagare. ESA:s MetOp kommer att ansluta sig till dem, då den skjuts upp nästa år.

Då sköldpaddornas vägar väl var kartlagda, lade forskarna havshöjdskartor över vägarna. Dessa höjdkartor visar avvikelser i havshöjd och konstruerades genom att kombinera data från ESA:s ERS-2:s radarhöjdmätare med data från en annan höjdmätare på NASA-CNES-satelliten TOPEX-Poseidon.

ERS-2 är, liksom dess efterträdare Envisat och några andra satelliter, utrustad med en radarhöjdmätare, RA (Radar Altimeter). De tusentals radarpulser som havsytan sänder ut varje sekund gör det möjligt att mäta havets höjdnivå mycket exakt. De höjdavvikelser som mätinstrumenten registrerar visar ofta var det finns havsströmmar och virvlar. Varma strömmar kan exempelvis ligga upp till en meter ovanför kallare vattenmassor.

Genom att kombinera flera olika radarhöjdmätningar kan forskarna få fram tätare mätningar av avvikelser i havsnivå, med bättre upplösning än vad någon enskild satellit skulle kunna åstadkomma. Nu när ERS-2-satellitens uppdrag är avslutat, kombineras exempelvis resultat från Envisats RA-2-instrument med liknande data från den fransk-amerikanska satelliten Jason och den amerikanska flottans GFO.

”Höjddata har varit mycket användbart för vårt arbete eftersom vi har kunnat jämföra sköldpaddornas väg med havsströmmar,” säger Philippe Gaspar, en av författarna till artikeln i Nature Magazine och chef för CLS:s avdelning för havsforskning med hjälp av satellit. ”Vi har upptäckt att sköldpaddornas förhållande till strömmar förändras avsevärt under förflyttningens gång.

”Till skillnad från sköldpaddorna i Stilla havet, följer havslädersköldpaddorna i Atlanten inte smala vandringsvägar utan sprider ut sig. De förflyttar sig till en början i långa raka spår, antingen norrut eller till ekvatorn och simmar förbi de strömmar som kommer i deras väg. En sköldpadda tog sig så långt som 500 kilometer från Västafrika innan den vände om. En annan sköldpadda kom nästan fram till Nova Scotia.”

”När sköldpaddorna har kommit fram till golfströmmen eller till ekvatorn, brukar de sakta ned på farten och följa de lokala havsströmmarnas frontområden, som ofta är rika på marint liv.”

Dessvärre finns även fiskeflottorna i dessa områden av exakt samma anledning, vilket är farligt för sköldpaddorna. Forskningen visar därmed att fiskeförbud i vissa delar av Atlanten troligen inte skulle ha någon större inverkan på fångsten av sköldpaddor. Det gäller istället att finna andra lösningar, till exempel sköldpaddsvänlig fiskeutrustning och fiskekrokar. Denna typ av utrustning har nyligen utvecklats av NOAA och rekommenderas av Världsnaturfonden.

Arbetet med att följa havslädersköldpaddans vandringsvägar pågår alltjämt. Gaspar förklarar: ”Vi försöker nu beräkna hur snabbt sköldpaddorna simmar. Med hjälp av Argos-mottagarna kan vi mäta den totala hastigheten och sedan dra bort strömmens hastighet, som vi känner till tack vare höjdmätningarna. Detta har aldrig gjorts tidigare. Mätningarna kan ge oss användbar information om hur mycket energi som går åt när sköldpaddornas förflyttar sig.”

Franska skolor har nu fått chansen att delta i ett utbildningsprogram inom havsforskning, kallat Argonautica. Skolklasser, som deltar i Argo-luth-projektet, får studera sköldpaddornas förflyttningar och jämföra dem med resultat från modellen MERCATOR. MERCATOR som registrerar radarhöjdmätningar över Atlantens norra delar och området kring ekvatorn.