Liv i universum – en fråga med skrämmande svar
Det finns få frågor inom rymdforskningen som stämmer till sådana existentiella tankegångar som frågan om vi är ensamma i universum. Nu ligger ett jättekliv mot svaret runt hörnet, och Sverige är djupt inblandat både på den vetenskapliga och den tekniska sidan.
Sverige är en av ESA:s för närvarande 17 medlemsstater. Det betyder förutom att den svenska rymdindustrin aktivt i många av ESA:s projekt, så sitter det svenska forskare och svenska ingenjörer i ESA:s forsknings- och teknikcentra. Philippe Erhard från den europeiska rymdorganisationen berättade på Rymdforum i Kiruna att det bland ESA:s anställda finns ungefär 50 svenskar.
– Sverige är också djupt involverat i såväl det vetenskapliga som det tekniska och i utvecklingsarbetet inom ESA.
En av de djupt involverade är Malcolm Fridlund, som arbetar på ESA:s ESTEC (European Space Research and Technology Centre) i holländska Noordwijk som vetenskaplig projektledare. Sedan 1996 är Malcolm Fridlund vetenskaplig ledare för Darwinprojektet, och från och med våren 2006 är han även ESA projektledare för det internationella Corot-projektet.
Både Darwin och Corot ska leta efter planeter runt andra solar och är projekt med i det närmaste filosofiska dimensioner.
– Så jag har några små frågor jag tänkte diskutera här idag, sa Malcolm Fridlund leende när han äntrade talarstolen på Rymdforum. Är vi ensamma i universum? Varför ska vi ta reda på det? Spelar det i så fall nån roll? Och hur tar vi reda på det om vi nu vill det?
Skrämmande svar oavsett vilket
Avstånden i solsystemet är enorma. Om solen vore Globen i Stockholm så skulle jorden vara en basketboll vid slussen och Pluto en golfboll i Delsbo. Men även dessa avstånd bleknar när man jämför med avstånden mellan stjärnorna. I samma skala skulle den närmaste stjärnan, Proxima centauri, vara sex gånger längre bort än månen. Finns det annat liv än vårt eget på andra sidan dessa enorma svalg? Kanske till och med tänkande varelser?
– Det är en så kallad stor fråga, sa Malcolm Fridlund. En fråga med existentiella konsekvenser. Både om svaret är "ja" och om det är "nej" så är det skrämmande.
Han berättade att så vitt vetenskapen känner så kan liv bara existera på en planetyta eller i en atmosfär. Därför var den första definitiva upptäckten av en exoplanet – en planet som cirklar runt en annan stjärna än solen – 1995 en stor händelse.
– Idag har vi hittat 249 stycken, och antalet ökar med ungefär en i veckan.
Ett eget rymdteleskop
Men de planeter Malcolm Fridlund och hans astronomikollegor har hittat är i princip bara jättar av Jupiters storlek.
– Men det vi söker är ju jordar. Och vi vill inte bara hitta en planet, utan vi vill kunna se om det finns liv där.
Teoretiskt sett går det också faktiskt att se de spår som syre och vattenånga lämnar efter sig i det reflekterade ljuset från en jordliknande planet. Sådana projekt finns också på ritbordet.
För att överhuvud taget se små planeter som jorden behöver man ett väldigt känsligt teleskop.
– För att klara av det så måste vi ut i rymden. Så nu har jag fått mitt eget lilla rymdteleskop, fortsatte Malcolm Fridlund förtjust.
Teleskopet han pratar om är Corot, ett samarbetsprojekt där Malcolm Fridlunds arbetsgivare ESA delar huvudansvaret med den franska rymdorganisationen CNES. Corot tittar efter den minimala förmörkning av stjärnans ljus när en planet passerar framför den. Tack vare seendeförhållandena i rymden kan den se mindre planeter än man hittills kunnat se från jorden. Som alltid var dock forskarna spända på vilka prestanda Corot skulle ha. Prestanda är specificerade efter vissa minimivärden, men hur det faktiskt blir när allt är på plats går inte att säga förrän allt är testat.
– Allt har fungerat över förväntan, så vi vet redan att vi kan se planeter ner till jordens storlek. Det kommer NASA:s Kepler som ska upp 2009/2010 också att kunna göra, men vi är redan uppe, sa han med ett brett leende.
Slutet på början
Nästa steg blir ESA:s Darwin, som enligt planerna ska sändas upp om ett decennium. Darwin ska kunna direkt fotografera planeter runt andra stjärnor med hjälp av tre friflygande sammanlänkade stora teleskop. Att se jordlika planeter runt andra stjärnor är som att se ett stearinljus invid en fyrbåk på 1 000 kilometers avstånd.
– Med Darwin ska vi direkt kunna observera jordar ut till hundra ljusårs avstånd. När Darwin väl är operationellt skulle vi hitta Venus, jorden och Mars från trettio ljusårs avstånd på nån timme.
En viktig test av tekniken till Darwin blir den svenskledda Prismasatelliterna som ska sättas ihop på Rymdbolaget i Solna med början i vår, för att vara färdigtestade och klara för uppsändning hösten 2008.
– När det gäller Darwins betydelse för att leta efter planeter och liv i universum så citerar jag Winston Churchill: Det här är inte slutet, eller ens början på slutet. Men kanske, kanske är det slutet på början.
